en pärla i ögat

det är kväll och eftersom det är mörkt fastän klockan inte är alltför mycket måste det vara sensommar. bilen svänger in på en stor asfalterad parkeringsplats framför en stor mataffär. vi har inte gott om tid. tio minuter tills affären stänger, eller kanske ännu mindre. luften är ljummen, himlen mörkblå. jag hoppar ur bilen med benen fulla av sprittande energi som det brukar vara hos nioåringar. hela familjen plus jag själv skyndar in i mataffären. mamman ger instruktioner. du hämtar mjölk, du tar brödet, ni två springer till frukten, jag tar frysdiskarna. vi tar emot uppdragen och pilar iväg längs gångarna på jakt efter rätt varor innan affären stänger. alla återsamlas vid kassorna och vi har väl dragit över med någon minut förmodligen. men vi hann! väl ute vid bilen med matkassarna inpackade gör vi paus, magarna kurrar. mamman plockar fram ett paket små citronmuffins pudrade med florsocker och ett paket mellanmjölk. varsågoda! i gatlyktans bleka ljus äter vi muffins och dricker mjölken direkt ur paketet. så primitivt och så härligt. en spontan och genuin gemenskap i sensommarkvällen. på marken intill bilen ligger ett krossat kassettband. det måste ha ramlat ur någon bil. plasten är sprucken och bandet är utdraget på asfalten. nioåriga ögon ser genast en möjlighet till lek. vi drar i bandet som lätt ger efter. jag visste inte att det fanns så många meter band inuti plastförpackningen. det mörkbruna, glatta bandet glänser i lampskenet. det blir en hel massa trassel av det. vi springer fram och tillbaka på det nästan tomma parkeringen med glittrande trassel flygande i vinden. långa, glänsande band bildar en ring runt händelsen och formar den till en glittrande mörkblå pärla med smak av citronmuffins och mjölk. en barndomspärla i ögonvrån.