en gång berättade en man att han hade haft ett hjärta som var förstenat.
det var hårt och känslolöst. det hade förhärdat sig mot allt.
tills en dag då Gud sträckte sina händer mot mannen.
han stack in sina händer i mannens bröst och fattade tag om hans kalla, stela hjärta.
Guds händer tryckte lätt på hjärtat och den hårda skorpan sprack så det knastrade.
händerna började knåda den brustna skorpan som sprack i allt mindre och mindre flagor så att hjärtat bit för bit mjukades upp.
det gjorde naturligtvis ont i hjärtat på mannen som hade hållit sig kall och stel så länge.
men efterhand som händerna arbetade och hjärtat värmdes upp kände mannen att nytt liv började spira.
hans hjärta började slå och känna.
på detta vis kunde mannen inte skydda sitt hjärta från angrepp, men han kunde känna.
han blev sårbar, men han levde.
Hes. 36:26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar