jag känner att jag fångar upp en känsla som i en roman.
när man sitter i köket och ser ut genom fönstret.
snön rusar förbi, vinden för den. det går så fort att alla flingorna ser pyttiga ut. men nyss när det var lite lugnare såg jag att det också är stora flingor, som majsflingor.
man har en kopp rött te bredvid sig. det flyter några små teblad på ytan och smaken är frisk av citrus.
och det känns som att allt bara är och som om det aldrig skulle sluta.
det snöar ideligen, man tror nästan inte att det någonsin har gjort annat. och det är liksom tyst i själen. en behaglig tystnad.
kylskåpet andas bakom mig. långdragna suckar. klockan tickar sömnigt med långsamma sekunder.
grenarna på lönnen utanför vevar stelt i vinden, men lampan i taket hänger rakt och stilla. sådana skillnader. och det enda som skiljer är en glasskiva, ja två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar